Härifrån visar jag till min nya blogg där du kan följa mig och min judo mot Paralympics i London judonicolina.blogspot.com Jag skriver inte längre på denna blogg som jag startade på Paralympics i Beijing 2008.

onsdag 8 september 2010

Gold and silver in the Pan-American championships

Hallå alla människor!
Nu är jag hemma igen och det blev ingenting skrivet på bloggen under tiden i USA, men det hade ingenting att göra med att jag var för lat för att skriva eller någonting sådant utan det handlade om att det inte fanns möjlighet att gå ut på nätet.
Så nu ska jag försöka sammanfatta det hela lite grann.

Resan till USA gick bra men det var segt för jag kunde inte sova någonting alls. Men det funkade iaf. Då vi kom framme till hotellet var det bara att gå och lägga sig för att vakna galet tidigt morgonen efter pga. tidsskillnaden på 6 h.

Denna dag som var torsdagen blev ganska lugn, vi träffade Kanadensarna och körde ett judopass med de, eller rättare sagt jag körde ett pass med de för Martin stod bredvid och pratade med deras coach. Så jag och Justin(-60) tränade tillsammans och det gick riktigt bra, han är hur kul som helst att köra med!
Senare på kvällen träffade vi några amerikanare som vi åt middag med, riktigt trevligt var det!

Dagen efter var det invägning och där träffade jag resten av Amerikanarna. Det tog galet lång tid innan vi fick väga in men till sist så fick vi iaf göra det och min vikt var hur bra som helst!

Sedan var det dags för frukost eller lunch blev det väll snarare eftersom det blev så sjukt sent. Därefter slappade vi lite och under eftermiddagen åkte vi in med några Amerikanare till Disney Down town vilket är som någon form av stad/by eller någonting sådant. Där finns en massa att shoppa samt restauranger och det blev där vi åt middag denna dag.
Kvällen tillbringade jag med några av Amerikanarna och vi hade mycket trevligt.

På lördagen var det dags för tävling och jag tyckte det skulle bli superkul att tävla, speciellt kul skulle det bli att möta Naomi från Venezuela.

Vi åkte gemensamt till tävlingen och där började vi ganska direkt att byta och värma upp. Sedan drog invigningen igång men jag får nog erkänna att jag inte förstod mycket av den.
Sedan drog tävlingen äntligen igång och det blev galet mycket matcher för mig, 6 st. faktiskt.
Jag körde grymt bra och är nöjd med min insats!
Jag vann t.ex. en match mot Naomi från Venezuela som tog guld på Paralympics 2008 samt silver på VM i år i -63 samt över Katie från USA som också tog silver på VM tidigare i år men i -78. Tyvärr skadade jag mig i sista matchen så jag blev för första gången tvungen att avbryta en match. Det var grymt segt och så stört trist men ”pain is a part of the game” och man får ju vara glad att det var sista matchen och inte på någon superviktig tävling. Förlusten i sista matchen gjorde att jag fick nöja mig med ett silver denna gång. Men jag tänker så att om jag som europé lyckats ta ett Silver på PanAm ja då borde jag ju kunna ta ett guld på EM =) Jag menar där har jag ju till och med rätt att vara =)

Just det, jag kanske ska förklara mig lite angående Panam, jo jag trodde ju att jag skulle på US Open men då jag kom dit visade det sig att så inte var fallet, jag var specialinbjuden att delta i Panam… Mycket hedrande får jag säga!

Det var iaf inte någon superfarlig skada jag drog på mig även om det gjorde så extremt galet ont att jag inte kunde andas där ett tag. Det var så att mina revben ”separated a bit” men sjukvårdsfolket sa att det nog skulle räcka med en vecka borta från judon och att allt ska vara läkt på 2-6 månader.
Men jag känner redan att det är bättre och sådär så jag tänker mig att köra ett teknikpass på fredag.
Det verkar vara ganska många som råkat ut för det någon gång, t.ex. både för Justin och Myles hände det rätt nyss och flera verkar ha haft det någon gång så det känns rätt lugnt.

Efter tävlingen drog vi till hotellet för att duscha och efter det gick vi och åt middag med Amerikanarna. Efter middagen var vi några som gick iväg och kollade runt lite i stan för att senare på natten åka tillbaks till hotellet för att fortsätta umgås där tillsammans med resten. Riktigt nice var det!

Dock hände det en liten olycka med min käpp där på kvällen… Det känns som att det alltid händer någonting med mina käppar då Amerikanarna är i närheten =p Speciellt Myles… =)
Det var iaf så att Myles råkade dela käppen i 2 delar, eftersom det är en teleskopkäpp är det inte helt ovanligt att det blir så men man får jobba sig lite för att få ihop den igen och det gjorde vi inte direkt. Istället tog Ron och Myles var sin del av käppen och Myles gick hela tiden och petade på Mike som till sist fick nog, vände sig om och fick tag på Rons halva som han kastade iväg långt bort i skogen. Jag får säga till Mikes försvar att han inte förstod att det var en halv käpp han fått tag i.
Iaf så letade Ron ett bra tag efter den där käppen men en B2 kille utan mörkerseende hittar ganska dåligt i en skog mitt i natten =p
Men han försökte verkligen!

Denna kväll blev mycket sen så som det ofta blir efter en tävling men dagen därpå blev det ingen sovmorgon eftersom jag bestämt att träffa lite folk. Vi umgicks enda till dess att bussen gick till flygplatsen och under hela resan till Europa sov jag mycket gott!
I frankfort fick vi vänta i ung en timme och sedan var det dags att åka hem till Göteborg igen där färdtjänsten väntade.

Det var en helt underbar resa både ur tävlingssynpunkt men även socialt sätt. Det är så fantastiskt att träffa andra synskadade som också elitsatsar på judon d.v.s. tränar så galet mycket att ingen normal människa fattar hur man funkar. Dessutom är dessa människor mycket framåt och självständiga och man känner sig för en gång skull som en i gänget, helt normal och hjälp vad kul vi har!

Nu gäller det att revbenen ska läka ihop, sedan träna järnet och så hinner jag nog med en till två tävlingar här hemma i Sverige innan nästa landslagsgrej som är ett träningsläger i England i november.

Nu ska jag plugga eller nej jag vill träna! Cykla får det blir för det är det jag kan göra, och så kan jag ju lyssna på kemin samtidigt, o vad jag är smart =) Talböcker är så bra!

Nicolina

måndag 6 september 2010

Panam 2010

Jag står framför orange vägg, Walt Disney sponsorvägg. Runt halsen har jag två medlajer, ett guld och ett silver fick har jag med mig hem. Jag är väldig nöjd med mina matcher i Panamerikanska.