Så nära så nära. Det blev ingen medalj igår, när det var 3 sekunder kvar fick min motståndare en wazaari (7 poäng) på ett motkast eftersom jag gjorde en sista satsning "må det bära eller brista". Innan det var det jämt. Jag fick fick in ett 3 poängskast i början av matchen och senare fick hon in ett 5 poängskast och jag fick (helt obegripligt) en passivitetsvarning dvs 3 poäng till min motståndare. Jag lyckades också gå ur en fasthållning efter 11 sekunder vilket gav min motståndare ytterligare 3 poäng.
Nä jag är inte bitter..... men tro mig när det är dryg 10 000 pers på läktare (den andra bronsmatchen avgjordes väldigt snabbt) och man hör publiken och svagt svagt hör man sin coach då pumpar adrenalinet rejält, och när man plus detta känner att man har möjligheten..... Efter att ha slickat såren så var det en tidningsintervju och sedan hem i bussen där det framför oss var ett gäng skränande spanjorer, när man bara vill vara i fred! När vi kom hem var det dusch och binge som gällde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Synd!!!
Ladda för 2012
Verkar som du haft det bra efter det.!
Kramar / Lisa
Jag tycker synd om dig här Nicolina, det kan inte ha känts speciellt bra, men det har nog gått över till viss del nu, se framåt! =)
Puss och kram!
Skicka en kommentar