Härifrån visar jag till min nya blogg där du kan följa mig och min judo mot Paralympics i London judonicolina.blogspot.com Jag skriver inte längre på denna blogg som jag startade på Paralympics i Beijing 2008.

söndag 1 mars 2009

day Three in the USA

Hej svejs!!!
Igår var det fredag och den sista träningsdagen. Dagen började med att vi vaknade tidigt, ungefär 05.00… Vi värkar inte ha vant oss med tidsskillnaden än… Men det kommer väll då vi kommer hem igen haha.

Vi var bland de första till frukosten och det var riktigt gått att äta då man legat hungrig några timmar där på morgonen då vi inte kunnat somna om…
Sedan var det teknikträning igen och nu var det Heidi och Scott som höll i den. Det var en bra träning och jag körde med Anna nästan hela passet som var på 2 h.
Vi lärde oss bland annat en jättebra vändning av Scott, det var den som han van bronsmatchen med i Aten 04.
Nu har jag i alla fall fått lite klarhet i hur det ligger till med honom, han tog på Paralympics 96, guld på Paralympics 2000 och brons på Paralympics 04. Dessutom har han ju vunnit lite VM + att han varit rankad som den sjunde bästa i USA bland seende… Så duktig det är han =) Men nu har han lagt ner med att träna själv och är i stället coach.

Efter träningen var det lunch och sedan var det goal seting session med Scott. Det var väldigt intressant! Han pratade om hur hans liv varit och hur han satsat och allt sånt där. Han pratade om att man ju får offra mycket annat för att kunna bli bäst eftersom det tar mycket tid med tävlingar och träningar. Han hade själv brutit sin förlovning och flyttat hit till Colorado då han bestämt sig för att det var judon som han skulle satsa på. Miles en kille här som var med i Peking för USA och ja man kan nog säga att han är den bästa synskadade här i Landet, han hade lagt ner skolan för att flytta hit och träna och hans mamma hade blivit så arg på honom att hon inte pratat med honom på 6 månader. Men som Scott sa, man måste bestämma sig för hur långt man är berättat gå för att bli bäst. Me

Sedan var det en föreläsning om dopning och att man inte skulle hålla på med sådant. Det var ganska intressant men ja…

Sedan var det träning igen och det var en hård randoriträning med de från OTC alltså de vi tränade med igår. Först var det nevasa och sedan tatchivasa. Jag var riktigt trött och i början hade jag en extrem huvudvärk men det gav med sig efter ett tag.

Sedan var det en snabb dusch och efter det fick vi skjuts in till stan där vi han shoppa i ungefär 1,5h. Så det blev lite stressigt och man fick ju inte köpt allt man ville… Men nu har vi i alla fall shoppat i USA =)

Sedan tog vi en taxi hem hit till centret och när vi kommit fram skulle folk kolla på allt vi köpt =)
Jag fick också låna Criss laddare till hennes Victor reader stream. Så nu är jag glad =)

Ha det bra!
Nicolina

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken tur att det fanns en laddare att låna, då är hemresan räddad med dina talböcker!
Jag såg på SHIF/judo hemsidan att det gick strålande för er i tävlingen. Grattis till er! Du hinner nog inte lägga ut något mer innan det är dags att packa ner datorn och åka hem.

Jag har tittat lite på USA paralympics hemsida om de namn du nämnt tidigare. Det finns lite filmer och inslag att titta på där från tidigare media-bevakning. Jag gissar att det nog inte är någon slump att centret ligger där det ligger då det ingår höghöjdsträning där på grund av läget.

Så enormt många idrotter USA hade i Paralympics. De hade till och med en academi "ungdomar som var i Beijing några dagar för att se och lära" Det är ett stort land med resurser!
Välkomna hem!

Anonym sa...

Hm ja, offra en del är ju klart att man får, det vet väl inte minst du, men ja.. jag är inte säker på att jag skulle vara så angelägen om att bli bäst att jag skulle sluta skolan och lämna den man älskar för det..
Klart det skulle vara skitcoolt att bli bäst, men livet består inte bara av träning. Inte för mig i alla fall. Det finns så mycket annat i livet =)
Judo är väl dock ännu hårdare än goalball och det är klart man ska satsa stenhårt om man verkligen vill bli bäst, men att offra allt annat.. nej, det skulle jag inte göra...

Vad köpte du för något då?

Du verkar ha det bra i alla fall! =)

Pussar och kramar!!!

Anonym sa...

Hej Nicolina!
Det är roligt att följa dina äventyr i USA!
Vi i SIF sänder dig, Sofia och kompisarna en hälsning och önskar er LYCKA TILL i fortsättningen.
Synskadades idrottsförening/ gm
Conny

Anonym sa...

Hej hej. Testar att lägga en komentar.

DU verkar ha det kul i USA!!

Well Det är som du säger. Man får offra mycekt för att bli bäst och även om man älskar dem, är det trots allt något de brinner för.

Du kan faktiskt kommentera också. Om du ska verifiera siffror och bokstäver finns där också en länk där du kan lyssna på bokstäverna.
Ha det bra
/ Lissa